Hur tänkte man här då?!

När jag idag lämnade Lilleman på dagis fick jag först försöka hitta den grupp där han skulle vara placerad under fruktstunden. Efter att ha mött några ur personalen samt hittat den lilla lista som Lillemans namn stod på, visade det sig att han skulle vara i den röda gruppen tillsammans med en förskollärare.

Den röda gruppen med ca 8 gruppdeltagare hittade jag i skötrummet där blöjbyte pågick. Detta blöjbyte uppehöll förskolläraren (självklart!). Ett barn låg på golvet och skrek, ett stod och lekte med vatten så att både han och golvet var vattentäckt, en stod och bajsade, ett barn blev inburet eftersom han vandrat iväg och nu klämmt sig i en dörr. Lilleman blev inte glad av detta lilla kaos, speciellt inte när mamma (läs jag) till råga på allt skulle lämna honom i det.

Var det så himla bra tänkt när man placerade alla barnen som nyss börjat på dagis ( de flesta kring 1 år) i samma grupp med en personal?

Gick förbi några harmoniska grupper på vägen ut. Lättare att samla en grupp när barnen är större. Tänk va bra om de små barnen fått delta i dessa grupper, då hade personalen hunnit med dessa också samt att de små fått se de större barnen och kunnat lära sig ifrån dem.

Vilken tur att personalen i övrigt är "goa" och kära annars vet jag inte vad jag hade gjort...

På föräldrarmötet fick vi information om att de inte alltid hann möta och berätta för föräldrarna vid hämtningen vad just mitt barn hade gjort idag. De hade utsett en person som skulle fotografera barnen och sedan göra fina kollage av dessa bilder så att vi föräldrar kunde titta på bilderna och kanske upptäcka vårt barn där. Tanken är god men hur hade det varit om man istället för att lägga ner tid på att sitta framför datorn och arbeta med bilder hunnit med att samtala lite med föräldrarna om deras barn istället?!

Jag känner att har man bra kontakt med föräldrarna så har man deras fulla förtroende. Det bästa vi har lämnar vi till förskolan.