Mitt i allt kaos med matlagning, julgransbeklädnad och att faktiskt äta maten känner man ibland en viss hopplöshet. Vår 5-åring (Storebror) har kommit in i sin 6-års period. Han är gapig, hör inget, är helt i sin egen värld, armar och ben kan han inte styra och när han inte pratar då nynnar han lite lätt hysteriskt på Midnatt råder.
Då händer det! Min mormor ringer för att tacka Storebror för julkortet han skickat från sig och Lilleman.
M: - Hej "Storebror!! Tack för det fina kortet.
S: -Varsågod!
M: - Hur är det med dig?
S: - Jo, tack bra. Hur är det med dig själv då?
M: - Bra tack! God Jul på dig "Storebror"!
W:- God Jul på dig själv Mormor I.
Jag suckar lätt...han har inte glömt bort den uppfostran som tjatas titt som tätt här hemma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ha ha, så roligt – han e för go'!
Skicka en kommentar