När jag var gravid med Storebror kretsade nästan alla tankar kring magen och vad som hände med den. Jag läste tidningar och böcker om att vänta barn. Tyckte om min mage och älskade att se den växa. Räknade dagarna till ultraljudet och barnmorskebesöken.
Graviditeten med Lilleman gick något snabbare fram, läste några tidningar, vilade, lyssnade på en förlossningsskiva ( som jag är helt övertygad om hjälpte mig något enormt vid förlossningen) Allt kretsade inte kring magen.
Denna gång, tredje, glömmer jag bort att magen finns. Kommer på mig själv med att undra varför jag inte kan knäppa byxorna som vanligt och varför det tar emot när jag böjer mig ner för att hjälpa barnen med något. Att de där kraffsandet och dunkandet inne i magen faktiskt är små sparkar, detta slog mig först nu i veckan. Tittade i kalendern och såg att vi ska på ultraljud nästa vecka, måste ordna barnvakt.
Jag ser fram emot denna lille killes (helt övertygad om detta) födelse men jag har inte tid att vara gravid och klumpig. Samtidigt vill jag ta vara på denna sista gång som jag är gravid. Jag får vara gravid på helgerna och lätt och snabb mitt i veckan=)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tror det är en flicka!
Vi får väl se vem som har rätt=)
Skicka en kommentar